Jag sitter och lyssnar på våra låtar. Känner mest bara tomhet och svek. Hur i helvete kunde det gå så snett?
Du är fortfarande min bakgrundsbild på datorn. Jag vet att jag borde släppa taget om dig, men de är så jäkla svårt.
Jag älskar ju dig.
Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden. Jag önskar att jag stannade kvar och kämpade. Istället stack jag till fucking kuk Norrland.
En stad som fortfarande dömer mig för mitt förflutna, och de vänner jag har haft, de finns nästan inte kvar längre.
Så tomheten blir ännu mer påtaglig här.
Hemma i Stockholm, har jag ju iaf de finaste vännerna som finns. Usch va jag saknar dom. Jag saknar allt som har med Sthlm att göra.
Det enda som är positivt, är att jag snart flyttar till en awesome lägenhet, får dämpa ensamheten med att köpa en massa fin inredning.