Jag blir inte klok, är fortfarande i chocktillstånd typ. Usch vilka elaka tankar jag tänker.
Nog om detta, 1 månad kvar på mitt vikariat nu. Jobbig känsla det här, att inte veta vad som händer, vill vara kvar, och vill fortsätta gå på månadslön. Halkar jag ner på timlön igen, så står jag utan lön en månad, och det går ju inte? Panikartad känsla!
Jag har även funderat på om jag ska lämna den här staden, men vart ska jag ta vägen? Jag menar, jag har testat många städer, och ska det bli tredje gången gillt för Sthlm? Eller ska jag dra till ett varmare land?
Jaja, det lär ju märkas vad som händer i framtiden.

Du är helt otrolig. Kommer sova gott om nätterna framöver. Att slippa ha dig i ens liv, måste vara högsta vinsten. Du kommer förevigt vandra omkring i livet, utan mål, utan vänner. Du har varken jobb eller utbildning. Dags att vakna kanske?

Ska jag vara helt ärlig, så mår jag inte allt för bra. Vet inte hur länge till jag ska orka hålla fasaden uppe.
Alla mina drömmar är typ bortblåsta, likaså sömnen. Jag önskar att jag va en sån där människa som inte bryr sig, hur lär man sig det?
Det värsta är väl egentligen att vara ensam i alla lägen. Det känns inte som att jag har nån vid min sida längre. Så varför kämpa i motvind? Kan lika väl packa ihop mina saker, och försvinna långt bort.

Jag ber om ursäkt för alla bittra inlägg på Facebook. Är i en downperiod just nu. Men det börjar ljusna. Trodde att jag skulle komma tillbaka från semestern, med massa lycka och energi. Men i samma veva som jag satte foten på svensk mark, så vändes livet upp och ner. Typ.
Har tagit beslut om att kolla på en lägenhet på torsdag. Känns jobbigt, med tanke på att jag älskar mitt palace. Men det kanske blir bra de här ändå.
Jag har turen att ha jäkligt bra vänner och kollegor som stöttar en när det är som mörkast. Tack för det :)
Nä, ladda för att luncha med Emilia på stan, och sen kvällsjobb.
Ha en bra dag gott folk, och på återseende.

I hate that i love you.

Igår var de ett år.. Jag trodde att de skulle hålla för alltid. Men nu är det som att du knappt känner mig längre..
Jag kommer alltid att älska dig. No matter what.

Lär kännas som så, men längtar så otroligt till nästa måndag, för då är jag äntligen ledig! Hoppas på sol, så jag kan steka heeeeeeela dagen!
Snart är prinsessorna här också. Wiiiie, så roligt! :) och sen är det nu klart att jag åker hem i augusti OCH september. :D
Men för er nyfikna, det händer sjukt mycket i mitt liv just nu. Men ni får inte veta allt, bara att jag får jobba så det räcker och blir över, och skolan flyter på otroligt bra, även fast jag knappt öppnar böckerna.
Men nu får det vara nog med tjatter för idag, inväntar mitt fina sällskap.. Och vem det är, det får ni veta nån annan gång ;)
xoxo, A

Så blev jag kallad av en boende på jobbet inatt. Är väl så kanske, tassar ju omkring här i mörkret, eller ja så mörkt de nu kan bli under sommarmånaderna.
Relativt lugn natt, tanken är väl att jag ska plugga lite, men gav upp efter andra frågan, hjärnan är inte riktigt med så här på småtimmarna.
Nu är det inte så länge kvar tills mina änglar kommer upp. Saknar dom så sjukt mycket. Hjärtat går typ sönder!
Nej, återgå till tv tittande och kaffedrickning kanske.
Puss på er!

Jag saknar henne redan.. Kommer blir jobbiga månader. Men det blir FaceTime, sms, och vanliga samtal vaaaarje dag.
Hade jag vart lesbisk, så hade jag velat ha henne som min tjej.
Hon är en sån där tjej som jag önskade att jag var. Riktig svärmorsdröm.
Hon är underbar, och förtjänar det bästa här i livet. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon har gett mig så otroligt mycket, moraliskt stöd, en axel att gråta mot, galna och konstiga kvällar, en som jag vågat blotta min själ för. Och sen har hon givetvis gett mig enormt mycket glädje och skratt.
I love you girl.
Och sluta aldrig vara den du är, för du är perfekt, precis som du är!

Jag får ångest, ångest för att jag hatade dig. För att du va den värsta människan jag har träffat.
Jag tycker fortfarande det, men det bränns lite i hjärtat nu när jag har fått veta att du har gått bort. Jag lider med din familj, dina anställda, dina kunder.
Saknad kommer du vara, det vet jag.
Och jag hoppas innerligt att du mår bra där du är, och att du får ro. Nu kan du vaka över dina älskade, och ge dom stöd i svåra stunder.

Vila i frid.

Nu finns det inget mer kvar.. Jag har förlorat en av de finaste personerna i mitt liv. Och utan den här människan, ser jag ingen anledning till att andas, eller kämpa. Its over.
Jag önskar bara att jag visste varför..
Varför är det så svårt att älska mig?
Vad gör jag för fel?
Aldrig mer kommer jag kunna le, känna värme och lycka.
Mest av allt tycker jag synd om dom i min närhet, som alltid måste stå ut med en krossad, arg, bitter och gråtande brud.. Förlåt!
Jag orkar inte se att alla hela tiden ska vara lyckliga, och må bra.
Jag önskar att jag fick uppleva 10% av det. Då skulle jag sväva på moln.
Istället ligger jag här, bitter, ensam, och utan framtid.

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
And I don't want to live that way
Reading into every word you say.
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger.
Now you're just somebody that I used to know..

Jag hatar dig, lika mycket som jag alltid kommer älska dig..

Jag släpade mig till jobbet, trots en galet ond hals, och feber. Förstod att det skulle vars galet mycket att göra. Och tur va väl de.. Fy i satan va de va mycket, hade nog 16-17 kunder. Varav en jävla fitta. Tur är väl att de inte va mitt fel att hon inte blev nöjd, enligt andra kollegor så blir hon aldrig nöjd, och färgen va galet fin. Mongo.
Sen hade vi personalmöte, skönt att få tala ut om saker. :)
Jag har sjukt braiga kollegor alltså <3 och en klockren chef!
Och kvällen avslutade med middag på olearys med världens finaste Anna.
Just de, köpte grymt fina ljuslyktor till köket också, im falling in love in my home.

Och jag saknar den person som får mitt hjärta att klappa så där underbart.

Såg precis en bit på twilight, new moon.
Precis som B känner när E lämnar henne. Så känner jag varje gång du försvinner ifrån mig. Apatisk, sömnlös, och massor av panikångest.
Well, känslorna är bra just nu i alla fall. Helt slut på dock, såg på hockeyn inatt, och sen lite natt/morgonbesök, så jag sov typ 1,5 timme inatt. Och sen tillbringade jag några timmar på jobbet, och sen hos Denice i Rågsved, gjorde henne mörkhårig! :O
Jag tycker att de blev fint iaf.

Jag vet inte hur jag ska orka.. Besvikelse efter besvikelse..
Det finns bara två lösningar, antingen att jag försvinner långt härifrån, men vet inte vart jag ska ta vägen då. Eller att personen ifråga börja förstå att jag faktiskt är lösningen på många problem.
Jag orkar inte gråta var och varannan kväll. Jag vill bara att det ska bli förut.
Alla säger att jag ska släppa taget, men det går inte. Jag har försökt, och jag försöker..
2012 ser mörk ut än så länge. High fucking five!