den största prövningen..
..är det nog jag som måste utstå.
Jag försöker "knyta" ihop säcken, och funderar på vad som va bra och dåligt i år.
Ska jag vara helt ärlig, så hade jag inte trott att livet skulle se ut som det gör.
Jag är ganska lycklig, men ändå så sjukt olycklig.
För första gången på flera år, så föll jag, föll riktigt hårt också. Att hitta the one, det hade jag aldrig trott, att det skulle vara totalt kaos med det, hade jag nästan räknat med. Men jag ger inte upp, it aint over yet!
Har haft världens bästa jobb, och världens bästa kollegor, ska bli ruggigt fint att få jobba där några timmar över jul.
Har även haft världens sämsta jobb, men de stördaste kollegorna.
Jag byter ju jobb igen, efter jul. Jag orkar egentligen inte, men jag håller seriöst på att dö där jag är. Fast kollegorna är fina. Alltid nåt.
Jag har fått en roomie, det ska nog gå bra. Jag måste bara lära mig att visa lite respekt, och ha ordning och reda på saker och ting.
Jag har tagit mogna beslut, ska bli kul att säga det till mami och papi om några dagar. :)
Åh, mami och papi, jag börjar nästan gråta.. Det ska bli så förbannat skönt att åka "hem" i några dagar.
Jag måste få lite avstånd från saker och ting. Man kan kanske kalla det att fly, men det gör jag inte. Ska förhoppningsvis känna mig mer hel när jag åker tillbaka till Sthlm.
Har även märkt att det går bra för folk i min närhet, klart att jag är glad för er skull, även om vissa av er inte förtjänar det, ni skulle få testa den hårda vägen lite också.
Nog om detta, jag lär inte skriva nåt mer i år.
Så god jul och gott nytt år!