Men jag har bytt jobb, (igen). Jag skulle inte överleva en sekund på det där stället, men jag måste ändå tacka dom, eftersom jag lärde känna en mycket underbar människa, Denice. Vad skulle jag ha gjort utan henne?

I kärleks livet är det K A O S, som vanligt. Men på nåt konstigt vis, så vill jag inte släppa det heller,

konstigt att man vill plåga sig själv med miljoner tårar, och ständigt känna sig besviken. Jag kanske kommer på bättre tankar nästa år, det är det mina närmaste vill att jag ska göra i alla fall. Men jag vill ju bara att det ska vara som det var för några månader sen, då allt var små fluffiga moln, och när jag kände mig som en prinsessa.

Jag vet att jag förtjänar det, eller så kanske har jag förbrukat den känslan redan?

Jag ska absolut inte klaga, verkligen inte. För jag har bland det bästa jobbet man kan ha, känner mig så sjukt peppad på att jobba, har klockrena kollegor, och en chef som är helt fantastisk. Jag åker till och med 2 timmar, tur och retur för att jobba. När hände det sist egentligen?

Och sen har jag ju helt fantastiska vänner och familj. Jag önskar att jag kunde ge dom allt de pekade på.

Vissa dagar saknar jag norrland som fan, skulle bara vilja dricka kaffe med mor och far, och snacka om ingenting, mysa med världens finaste hund, och go nuts med bästaste Sandra. Får härda ut några veckor till, åker upp till jul, och det ska bli fantastiskt underbart. ♥

Sen funderar jag på om man kanske ska dra ihop en nyårsfest här i Sthlm, nån som är på?

Och 2012 kommer nog bli ett bra år, får en roomie i januari, hur kul är inte det?! :)

Då slipper jag känna mig ensam i min för stora lägenhet, (när jag väl håller mig hemma).

Ska fixa och trixa lite med lyan innan hon flyttar in, kände att jag fick en helt annan energi till att verkligen göra stället mysigt och till mitt eget! Woho!

En liten request, ingen som känner för att bjuda mig på bio? ;)

Nu ska jag städa undan lite här hemma, Sheena (min blivande roomie) kommer ner snart och hälsar på.

Ajökens!