Hej hopp!
Har alldeles för mycket att göra, och alldeles för lite tid. Känns som att dagarna springer förbi, och jag hinner knappt reagera. Tyckte nyss att de va fredag, och nu är det helt plötsligt torsdag. Men jag tycker ju om att ha fullt upp, så jag ska väl inte klaga. Önskar bara att jag fick mer tid över till dom fina i mitt liv. Nästa år kanske ;)
Ska väl vara glad att jag har alla julklappar klara. Förutom till Timmy. Vet som inte riktigt vad jag ska hitta på, vill att de ska vara nåt vettigt, nåt som han behöver. Får klura på det ett tag till.
Jag saknar Stockholm, den staden får mig att må bra. Även fast så mycket där nere gör att jag känner mig förrådd.
Känna faktiskt som att jag har tappat greppet om dom där nere. Får väl skylla mig själv, som varken är på plats, eller tar mig tid till att ringa nån av dom. Men alla där nere har fullt upp, med barn, lägenheter, pojkvänner och så vidare. Vill inte störa, och ta tid ifrån dom.
Planerar att åka ner i januari, måste bara få veta hur framtiden ser ut, mitt vik går ut den 30 december.. Sen är jag "arbetslös", hoppas på ett förlängt vik, eller att jag får tjänsten som jag har sökt. Men allting löser sig, det tvivlar jag inte en sekund på.

Tidigare i höst, så stängde jag mitt hjärta för H, och öppnade det för P istället. Jag ångrar mig lite faktiskt.. Men det kan jag inte göra ogjort. Önskar bara att P kunde förstå att jag är bra. Vi delar samma visioner, vi ligger på samma våglängd.. Men vi kanske bara ska vara kompisar. Får bara sån panik, jag är snart 30 år, inga barn, ingen ring på fingret. Jag trodde verkligen att jag skulle leva ett familjeliv nu. Men de kan jag inte heller göra så mycket åt i dagsläget, bara att gilla läget.
Nej, slänga på sig lite smink, sen drar jag till läkarn, och sen väntar en middag på olearys efter det.
Ha en bra torsdag gott folk!