Har lust att lägga mig i fosterställning och gråta tills jag dör. Just i detta, har jag förstått att den jag älskar, och den jag alltid kommer älska, är förlorad. För alltid. Han är så jävla fin, så jävla perfekt! Varför kunde vi inte få det att funka? När jag åker ner till Sthlm om några veckor, då måste jag träffa han. Jag måste försöka vinna tillbaka han. Jag skulle offra allt jag har för att få tillbaka han! Han är allt jag vill ha. Trots att han får mig att bli så jäkla olycklig, är han den enda som får mig riktigt lycklig. Jag ska satsa allt, jag kommer göra allt. Innan jag dör kommer han vara min igen.