Upp som en sol, och ner som en pannkaka.

Idag är det en dålig dag.. Känner mig tvär osäker på allting. Det känns som att allt blir skit. Funderar på att hoppa av skolan, får krupp på min jäkla lärare.
Killen som har älskat/älskar har vänt sitt liv, och mår hur bra som helst. Visst, jag är glad för hans skull. Men jag då?
Jag har blivit osäker på killen med K.
Han är så bra, så fin, så allting jag behöver. Men han har börjat lugna ner allt, och då blir jag fett jävla osäker.
Känner för att ligga i sängen och bara gråta. Vill bara ligga i hans famn och gråta.
Varför? Varför blir det ständigt sånt här kaos i min hjärna?
Jag vet att jag inte är ensam, men varför känns det så i så fall?
Har turen att jag jobbar hela helgen, då kanske jag inte hinner grubbla så mycket..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0