Jag har en hosta från helvetet, som gör att jag inte kan andas riktigt, och får typ panik över det. Som tur är blir attackerna mindre och mindre, och jag börjar känna mig levande igen. För så kul är det inte att ha feber, svettas som en gnu i öknen, och som pricken över i:et så har jag hostat så mycket så jag trodde hjärnan skulle explodera, bröstkorgen ömmar, magmusklerna skriker efter vila, revbenen har typ gått av. Men nog om detta, är ju på bättringsvägen nu. :)
Jag mötte två gamla vänner på stan härom dagen, dom bytte till och med sida när vi möttes. Jävla människor. I hate them!