Önskar faktiskt att jag var det. Vem vet, livet kanske hade varit enklare då..
Just nu är det nog problem överallt..
Vart ska jag ta vägen?
Vad ska jag göra?
Vad vill jag med mitt liv?
Varför ska det vara så jävla besvärligt att få sin älskling att lyssna?
Varför ska allt hända samtidigt?

Ni kanske förstår att jag varken vet ut eller in..
Jag trodde att jag nästan va redo för ett samboliv, barn, hund, name it. Nu vill jag bara fylla 21. Ha ett fast jobb, och kanske med lite tur, ett jävla boende.
Har visserligen en lägenhet på gång. Men jag vet inte vad jag vill.. I lördags hade jag och tjejerna en liten fest. Så underbart kul.. Så otroligt jobbigt att lämna dom. Jag vill inte det, jag tror inte det i alla fall. Inget kommer att bli som förut. Fuck. Ännu en sak jag kan skriva upp på min lista. Jag kommer sluta som Earl! Men va fan, vad gör jag för fel? Nån som har ett bra svar?
Jag kan i alla fall lämna Sollefteå med gott samvete, har pratat ut med Jenny. Sagt hur jag tänker och känner. Skulle ha varit bra att prata med Sandra med. Men hon var ju inte här.
Jag vet inte ens vad jag åker tillbaka till.. En splittrad värld. Det är allt jag vet. Men jag pratade med Marika idag, hon blev glad att jag skulle komma tillbaka i alla fall. Jag vet inte ens hur länge jag kommer stanna. Ange far snart. M är M. Sorry.
Visserligen kommer Iza och Stefan hem, alltid något. ÅHH varför ska allt vara så här?!

Jag kan säga att jag kommer sakna er:: Jenny, Sandra S, Sandra St, Sandra P, Erika, Anna, Malin, Sofia, Erika L, Lill Jenny, Jennie.. fan också, Nu glömde jag säkert nån.



Tack för den här tiden Sollefteå. Vi lär nog inte göra om det. Även om jag önskar det.

Puss heej!
J o S. Lycka till med allt.