Som vanligt när jag är själv för länge, får jag skumma tankar.. Men dessa tankar har jag haft länge..
Den dagen jag är borta, hur många kommer sakna mig? Vilka skulle komma på min begravning? Skulle någon tänka på mig? Vad skulle folk tänka? Att det är skönt att slippa mig?
Jag vill inte bli bortglömd, jag vill att folk ska sakna mig, nästan så att det gör ont. Ego, jag vet. Men jag vill inte vara en i mängden. Jag vill vara unik. Jag vet att jag inte gör något storslaget.. jag är bara en helt vanlig tjej.
Men om jag ska dö, då ska det kännas. Vad har jag annars dött för?
Jag ska kämpa för att vara unik, för att be the one.
Jag vill att dom som hatar mig ska gråta när jag är borta.
Jag vill att dom som älskar mig ska tappa livsglädjen när jag försvinner.
Ibland önskar jag att man kunde göra ett test, bara för att se.. kolla om man är speciell/unik.. vad som helst.
Jag vill att min ande ska leva runt omkring dom jag älskar.. visserligen älskar jag väldigt få människor. Men jag ska vakta och skydda dom.
Jag skulle kunna dö för deras skull.. Men hur många skulle dö för min skull?
Jag tror att det är dags för mig att rensa, glömma, gömma och bara vara.

Heaven from hell..