Lips of an angel...
Jag har lovat mig själv att inte klaga, vara ledsen.. allt sånt. Men ibland önskar jag att jag inte vaknade.. Bara för att slippa.
Nu kommer många tro att jag är dum i huvudet. Men det är jag inte. Jag är jätte lycklig och glad. Men mitt liv består av kaos. Ett rent helvete. Och jag verkar aldrig komma ifrån det där förbannade helvetet.
Jag vill kunna vakna på morgonen och känna att jag har en mening med mitt liv. Att jag gör något bra. Något som folk uppskattar. Ska det vara så jävla svårt?
Jag är den bortglömda ängeln.
Hon som finns där för alla.. Men får aldrig något tillbaka.
Jag klagar inte, vill bara att dom personer som jag älskar ska må bra.
Men det skulle va skönt att få det stödet tillbaka.
Jag vet att jag har ett stöd från dig Emil. Och det är jag tacksam för. På riktigt.
Och jag ska inte tänka så här. Jag har allt jag någonsin drömt om..
Men jag saknar en bit. Och den biten tog Naniz ifrån mig för 5 år sen.
Jag trodde att jag hade börjar gå vidare, men igår bubblade allt upp igen.
Jag blir så arg på mig själv. Jag har ju min darling, Magnus. Han som betyder allt för mig. Han som jag vill bli gammal med. Han som bor i min hjärta och hjärta. Men jag är livrädd för att jag ska förlora honom. Been there, done that.
Måste även tillägga att jag har en annan kompis som mår riktigt jävla dåligt just nu. Eller jag har flera..
Jag vill så gärna hjälpa, men jag har ingen energi eller kraft. Och jag vet hur det slutade sist när jag inte kunde hjälpa.
Varför ska jag vara den som ska gråta mig själv till sömns? Hon som får låtsats att hon mår bra, men skriker på insidan? Hon som vill ha lite hjälp, fast inte vågar fråga om det.
Det jag inte kan förstå är varför allt händer på en och samm gång.. Igår fick jag ju beskedet om att en väldigt fin kille inte finns mer.. och idag släpper denna väldigt underbara människa, bomben om att han inte orkar mer.
Min underbara vän, jag vet inte vad jag ska säga för att du ska tänka om.. Jag känner samma som du. Och jag är kass på att hjälpa. Har fått det bevisat, svart på vitt.. Förlåt.
Jag vill inte göra någon orolig eller ledsen nu. Men jag pratar från hjärtat. Jag kanske mår lite bättre efter här.
Ja, kalla mig ego. Jag kan inte bry mig mindre.
Förlåt!
min underbara vän, jag skulle aldirg kalla dig egon. du är en underbar person. vill tro att allla i slutändan får vad de förtjänar, o i ditt fall är de lycka och välgång. Att du inte just nu finner energi att hjälpa andra är förståligt. För att du ska göra de så måste du själv må bra. Hade jag en önskan som kunde gå i uppfyllelse just nu så skullede vara att du mår bättre.
Du har ett öppet hjärta, snart kommer folk se vilken ängel du är..
Kram
Jag tror man skapar sin egen mening med livet, genom att fylla det med sådant man mår bra av. Det kan vara vänner man mår bra av, en bra relation till sin familj, ett arbete man trivs med. Man ska försöka ta bort det som man inte mår bra av, för om man tvingar sig själv till det man mår dåligt av, blir man deppig och får svarta tankar och man förstår inte var som är meningne med livet.
Sen att du vill hjälpa andra är väldigt bra, men kom ihåg att du alltid måste komma i första hand. Du är den viktigaste i ditt liv, för om du inte mår bra så levererar du inte bra till andra. Och om du mår dåligt kan du inte hjälpa andra heller, då du är mitt uppe i ditt eget. Men en viktig sak att komma ihåg när man hjälper andra är att man inte kan lösa deras problem, man kan inte säga till de vad de ska göra, men man kan lyssna, låta de använda en som ett bollplank och man kan komma med förslag för att de ska få perspektiv eller andra synvinklar på sina problem, men mer än så kan man inte göra.
Summering:
1) man skapar sin egen mening med livet
2) Du är den viktigaste i ditt liv
3) Försök inte lösa andras problem, lyssna bara
Många kramar till dig!
