Tiden då allt var underbart.
När solen lyste.
När havet glittrade.


Just nu vill jag stå på en strand barfota, känna den lena sanden under mina fötter. Kika ut över det underbara glittrande havet.
Känna livet. Känna lyckan.
Jag vill veta hur allt slutar, och när det slutar. Vill hitta slutet på sagan. Vill kunna förbereda mig för det som skall komma..

Jag vill göra skillnad. Kunna göra något för att förändra. Jag vill ge människor lycka. Glädje. Det är allt jag vill. Hur kommer det sig att jag bara skapar sorg och elände? Vad är min mening liksom? Vem kan ge mig det svaret? Jag vill bara veta om jag ska fortsätta försöka. Eller om jag helt enkelt ska ge upp och vara fröken Iskall? Tjejen utan känslor. Ni vet, hon som inte bryr sig..

Jag ska fortsätta vänta.. vänta på något. Något som kanske aldrig kommer. Jag hoppas att det är min mening som kommer.
Just nu går mitt liv vidare, vare sig jag vill eller inte. På ett sätt är det bra, men ändå inte. Jag vill vara med. Antar att jag snart kommer att få en uppenbarelse.. att jag helt plötsligt är 40+ och lever samma liv utan mening.. Helt värdelös.. Ska man verkligen slänga bort livet så?

Det är dags att säga hej då. Glöm inte värmeljusen. Glöm inte drömmarna. Fortsä