Killing my darlings..

Ibland känns det så. Men jag inte hjälpa det. Jag menar.. Folk får bryr sig lite mer. Jag ska inte leka hönsmamma längre. Om inte dom bryr sig, varför ska jag då bry mig?!
Jag börjar om, utan dom. Och tro det eller ej, det ska bli sååååååååå jävla skönt. Fattar inte att jag har varit så naiv. SJUKT!
Åh! Vilken underbar känsla. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0