the night is calling, and im alone again..

I ett tidigare inlägg kanske ni förstod att jag var lite less/bitter/irriterad.. Men det börjar gå över.. Och mycket beror på en viss person.. Att man pratar ut om det som man känner/tycker/tänker.. Och jag vet vad jag kan ge och "offra". Och jag hoppas! <3
Sedan måste jag nämna ett namn Emil. Underbara människa.. Sånt otroligt stöd, vi är rätt lika i våra tankegångar.. Skönt att det finns fler som jag. Du förstår vad jag menar ;) Kan bara säga tack! :)

Men det känns bra, eller jag tror att det känns bra. Har mycket att se framemot nu, och dessa saker vet jag kommer bli perfekta. Det saknas egentligen bara en bit.. och du vet..