Skulle man kunna få pris för den som tänker mest, hade jag varit en riktigt bra kandidat. Hade säkerligen vunnit också..
Anledningen varför jag tänker så mycket just nu, kan jag inte svara på.
Jag har väl börjat tvivla på mig själv, eller det gör jag ju alltid. Så det är inget nytt.
Men jag vet vad jag vill, vart jag vill komma. Men det verkar vara så jävla svårt.
Hur kommer det sig alltid att det är jag som har dessa problem?
Ska det vara så svårt att vara glad och lycklig?
Finns det ens något som heter lycklig?
En person sa till mig tidigare i veckan att jag är värd att vara lycklig... Är det verkligen sant?
Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Visserligen ställer jag upp till 100 % jämt, både till människor som jag gillar och ogillar.
Men tydligen ställer jag inte upp tillräckligt.. för när jag väl behöver dessa människor själv, är dom bortblåsta..
Varför ska jag vara så jävla naiv, blåst och korkad?
Och sedan undrar jag...
Är jag verkligen den tjej som jag tror att jag är? den snälla, pålitliga, ärliga?
Det skulle jag vilja ha svar på..
Ibland känns det som att jag lever i en fejkad värld.. Och jag vill verkligen inte leva så.
Och jag vill verkligen bevisa för en person att man kan lita på mig, att jag är jag.. och att jag är ärlig.. och att jag inte spelar något spel. Och spelar jag ett spel, så är det ett spel mot mig själv.. Svårt att förklara.. kommer inte ens att gå in på det..
Nu har jag svamlat en massa igen, vet egentligen inte vad jag vill ha sagt.. och jag vet att det är dumt av mig att skriva det här.. men jag måste få skriva av mig.. Samtidigt vet jag vilka kommentarer jag kommer att få.. elaka kommentarer, som vanligt. Ska tillägga att dessa kommentarer kommer göra så att jag lägger ner min förbannade blogg en dag. Men jag kan inte bry mig mindre.
Dom är mitt minsta problem..
Ska jag sluta leta efter lyckan, eller ska jag ge den en chans till?
Nu ropar jag efter lite hjälp.. men jag räknar inte med att få någon.. skulle bli jävligt överraskad i så fall...