Jag ljög lite i förra inlägget.. allt är inte på topp. Har några vänner, som skyr mig som pesten.. för nåt som jag inte vet vad det är. Eller jag vet varför en person gör det.. Men jag har bitit i det sura äpplet, och gjort något som jag aldrig brukar göra..
Jag bad om ursäkt.. för något som jag inte borde behöva be om ursäkt för. Men jag gjorde det, för att jag verkligen inte vill förlora denna person.. Visst, det kanske var fegt av mig att skicka ett mejl, men jag vet att denna person inte skulle svara om jag ringde.. Jag vet att denna person har läst mejlet, , det har gått 3 veckor sen det "hände".. och svaret jag får är i form av en status på facebook.. Och det min vän, är lågt.
Men jag kan svara på den frågan.. Varför kan inte du lita på mig? Det är jag som borde vara osäker på dig. Det var du som svek mig, anklagade mig.
Men jag har tagit steget, ett moget steg. Men det verkar du inte bry dig om.. Så allt är upp till dig nu. Men tro inte att jag väntar länge. Min tid är dyrbar, och jag vet att jag är värd så otroligt mycket mer än att bli behandlad så här.
Im not gonna waste my time on you..
Och slutar våra äventyr och vägar här och nu. Så vill jag ändå tacka för att du har stått vid min sida i vått och torrt. Att du har funnits där när jag har fallit. I mina ögon är det guld värt. Och det vill jag att du ska veta. Du är en fin människa, som du säger själv, ingen människa är perfekt.. men du är inte långt ifrån det. Fortsätt att stötta dina nära, när dom behöver det som mest. Jag tror att det är din mening med livet.. Att finnas till hands.
Glöm aldrig det.
Och jag är inte arg, jag är inte ens besviken längre.. jag är bara ledsen att det blev som det blev.
Men jag börjar bli van att mitt liv är i ett ständigt kaos.