Det finns inga ord längre. Har blivit sårad,krossad och sviken så många gånger nu. Jag har till och med tappat räkningen.
Jag vet inte vad jag gör för fel, jag kanske är för naiv och blåögd helt enkelt. Men hur många gånger ska man behöva kämpa sig fram i motvind?
När jag ska få sova riktigt, utan att behöva gråta syndafloder?
Dom senaste veckorna har mitt liv gått från kaos, till total katastrof. Mitt liv rasar ihop, och jag kan inte göra något åt saken. Jag kan bara stå vid sidan om, och se hur människorna runt om mig försvinner, och hur jag sakta försvinner själv.
Och det jag inte förstår, är hur det kunde bli så galet. Jag hade verkligen allt. Och nu är jag ensam, på en mörk väg utan slut.
Bejb, jag älskar dig, det gör jag verkligen. Men du har sårat mig mer än någon annan. Jag trodde att det var du och jag. Jag vet att allt bra måste ta slut någongång. Men varför nu, när jag behöver dig som mest?
Jag kommer sakna dig, ditt skratt, dina ögon.. och hur underbar du är. Du har allt som en människa behöver, glöm aldrig det.
Vem kommer finnas vid min sida nu? När jag inte kan sova, när jag tappar orken helt och hållet? Vad kan jag kämpa för? Jag vet att jag aldrig kommer att få bli lycklig igen, och att jag kommer dö ensam och bitter.
Men en sak är jag säker på nu i alla fall. Det finns ingen Gud. Om han hade funnits, då hade inte gett all skit till en och samma människa, det finns många där ute, som skulle behöva få kämpa lite mer för saker och ting.
Fuck this life.