Jag är ledsen, samtidigt som jag känner mig så otroligt lycklig. Och den stund som jag känner mig lycklig, får jag dåligt samvete, och då blir jag världens olyckligaste.
Jag hatar den här känslan! På riktigt!
Men jag vet att jag aldrig kommer behöva känna mig ensam, så många nya dörrar har öppnats. En dörr är jag lite chockad över.. Men vem vet, det kanske är rätt. Och jag söker inte, jag jagar inte. Jag bara är, jag är bara mig själv.
Jag är som jag vill vara, som jag ska vara.
Im not gonna be sorry for what i did, im just trying to be alive. And in the end, you know its true. We are not made for love, just hate. And im sorry for that. Im sorry i was blind.. please, dont blame me. Your always gonna be the one.

Jag vet att det kommer bli bra i slutändan, men just nu ska jag bara leva, njuta och bara vara.
På återseende!