Jag har aldrig någonsin varit så krossad, förstörd och ensam som jag är nu. Jag kollade på medans mitt liv föll i spillror.. och jag gjorde ingenting för att hindra det. Jag ångrar det, jag ångrar det så jävla mycket.
Jag har nästan inte sovit på en vecka, jag har noll energi kvar.. och hur jag än vrider och vänder på det så vet jag inte hur jag ska fixa allt. Jag vet inte ens om jag orkar. Varför får aldrig jag ha det bra? Vad har jag gjort för fel egentligen? Är jag verkligen så hemsk, så jag inte förtjänar lite lycka och glädje?
Jag har ständigt dumma tankar i hjärnan, tänk om det hade slutat på ett annat sätt för snart 2 år sen. Då hade jag inte behövt gå igenom det här nu..
Alla säger att det här är en del av livets prövningar, bullshit. Hur många prövningar och bakslag kan en och samma människa få?
Gud måste hata mig, så som så många andra.
Men det är inget jag kan styra över tyvärr.
Jag hatar det här, jag hatar allt.

I just wanna run away, and never come back.. I just want to find peace, and happiness.. Im gonna try, one more time. But im not gonna be around..