Jag vet att jag kan avgöra allt. Både på gott och ont. Jag älskar den känslan, känslan av att ha makt. Men samtidigt är jag livrädd. Vill kasta "bollen" till någon annan. Någon som kanske är tuff nog att stå emot. Som om inte det var nog, så kan jag ha ett stort bekymmer på mig. Har känt av det ett tag, men har låtsats som om ingenting. Men det kanske är dags att verkligen ta tjuren vid hornen, och luska fram sanningen? Jag är livrädd, riktigt livrädd. Men jag vet vad jag skulle göra, utan tvivel. Jag tror att det kanske skulle hjälpa. Eller det kanske skulle hjälpa mig i alla fall.
Slutet är inte här, inte på långa vägar.