Jag är skum. Skumma tankar, hjärtat vet jag inte riktigt vart det är. Jag borde vara van, men jag är så förbannat kluven.
På ett sätt känns det som att jag har fastnat, mellan två världar. Och jag hittar inte rätt utgång, jag vandrar omkring i en dimma, utan mål. Jag inbillar mig att om jag blundar så kommer det lösa sig. Men vem försöker jag lura egentligen?
Om jag blundar en kort stund kanske glömmer gårdagen, och alla andra dagar också. Och hittar en ny väg att vandra på.
Jag behöver bara tid, så jag kan hitta mig själv. jag måste få leva livet, men jag vet inte hur man gör.
Jag försöker vara stark, men just nu hittar jag ingen styrka alls.
Jag vet vad jag behöver, vad jag vill ha. Men ändå är det en svår sits.
Jag ska sluta tänka helt enkelt. Jag blir inte så mycket klokare ändå.

Im falling, and i have lost my wings.. Save me.