Allt gott har ett slut tydligen. Och ett slut som kom från ingenstans. Kanske är det mitt fel, kanske inte.
Jag vet inte vad jag ska tro, jag känner mig bara jävligt lurad och blåst.
Jag vet att jag kan vara känslokall, men det är bara för att inte bli sårad. Vilket jag har blivit nu, så jag vette fan hur jag ska göra för att inte bli sårad. Jag blir bara så jävla less. Jag får nog aldrig lugn och ro.
Börja om från början? Det vet jag inte om jag vågar, om det här va hans sätt att sätta ner foten, hur blir det då nästa gång?
Nu kommer jag vara ännu mer irriterad, nu kommer jag verkligen vara mer osocial.
Visst, jag är inte så jävla bright. Men jag vet hur det är att bli sårad och krossad.
Men om man säger att man fortfarande tycker om en person, så är det ett jävla skumt sätt att visa det på.
Jag trodde att jag hade hittat the one. Visst, vissa av er vet att jag har varit lite osäker med en massa saker runt omkring detta. Men jag har ändå varit beredd på att "offra". Och det som skrämmer mig mest, är att jag för en gångs skull har öppnat upp mig på riktigt. Många av er, vet vilket helvete jag har haft. Men jag åkte på en käftsmäll igen.
Nej, nu ska jag vara sur, bitter, förbannad.
Fan att helgen är slut, skulle behöva supa skallen av mig rejält.
Men en sak är klar i alla fall, jag ska inte slösa några tårar. Det är inte värt det.