Man kan inte beskriva mig med ett ord har jag upptäckt, eller jo det kan man.. Men det är aldrig samma ord. Och alla ord har värmt så otroligt mycket. Och jag vill visa att jag är tacksam, men jag kan inte bli för känslosam, jag har gått på den niten alldeles för många gånger. Och det är som jag alltid har sagt, antingen så älskar man mig, eller så hatar man mig. Jag har inget mellanting. Allt eller inget liksom.
Och för cirka 10 minuter sen, trillade det ner ett litet sms, och jag finner inga ord, och jag vet inte vad jag ska svara på det heller.. Det spelar ingen roll vad du gör eller säger. Du är den du är, och det är den Alex jag älskar. Du är min förebild, för mig är du styrka och mod. Och alla har dåliga dagar, men jag vet att du älskar mig,trots att du spottar och fräser mig rakt i ansiktet. Men glöm aldrig bort att det är du som räknas, att du är mångas allt. Utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag.
Jag måste erkänna att det rann tårar efter detta sms, och det får mig att känna som att jag betyder nånting för någon. Att jag inte bara är en mörk skugga som åker omkring. Det är ju det jag vill uppnå. Jag vill göra intryck som ingen glömmer, jag vill bli ihågkommen. Jag vill uppnå nirvana.
Idag blev jag starkare, imorgon tar jag nästa steg.