Dom säger att tiden läker alla sår, men ibland undrar jag om det verkligen är sant.
För vissa dagar, hamnar jag i samma gamla spår, med en fruktansvärd ångest. Och det är då jag undrar om det ger något att försöka se framåt, att vara positiv. Men jag vet, att vad jag än gör, säger och tycker. Så går det alltid åt helvete. Och jag börjar bli less på det nu. Jag hoppas, jag önskar och inbillar mig att det äntligen är min tur. Sen faller jag, om och om igen.
När är det är min tur egentligen? Om någon kunde svara på den frågan, så skulle jag bli glad, då slipper jag gå på nitar hela tiden. Fuck off är väl allt jag kan säga just nu.