Ibland önskar jag att allting var helt annat, att jag skulle ha gjort andra val här i livet. Jag kanske skulle ha varit lite lycklig, för ingen kan vara sådär super lycklig jämt.
Så egentligen kan jag bara skylla på mig själv, att allt dåligt är mitt fel. Fine, jag kan ta det. Men när man kämpar som en galning för att få ordning på livet, så stöter folk bort mig, snackar skit, och bara förstör. När förstörde jag era liv egentligen?
Som jag sa till Terese idag, så är livet ett stort jävla spel. Inga regler gäller, och alla ska vinna. Ska jag kanske ska vara en "chicken" och lägga mig. Sluta spela, sluta drömma, och hoppas. Det kanske är min mening med livet.
Att vara den där tjejen som misslyckades med allt. För så här i efterhand så har inte jag gjort något storslaget eller lyckats speciellt bra med någonting dom senaste 22 åren. Så varför ska jag fortsätta att vara ett fiasko i 22 år till? Eller visserligen har ju folk nån att snacka skit om, och skratta åt.
Jag vet att det är fult att hata, och jag hatar väldigt sällan. Men nu är min så kallade "hatlista" lång..
Och jag har precis insett att några väldigt nära vänner, hänger riktigt löst. Och det gör mig riktigt riktigt ledsen.
Jag trodde att jag betydde nåt, men tydligen inte. Jag kanske bara inbillar mig att jag är en bra kompis, och att jag förtjänar att ha underbara människor runt om mig. Men åter igen så hade jag fel..

I guess its over now, no more pain, no more tears.. and no more me.