Det är många ögon som jag inte kan möta just nu. Dom ser hur det verkligen ligger, saker som jag försöker förneka, glömma och förstöra. Men dom ser, och dom berättar. Det sårar och förstör mig, men samtidigt så är det så jävla befriande, att dom förstår, och att dom vill hjälpa, på riktigt. Dom är guld värda. Men sedan finns det dom som vill ha pluspoäng, guldstjärnor och name it. Men inte i min värld. Jag hatar mer än vad jag älskar. Jag vet på en gång vad jag har att göra med. Men jag är alltid lika naiv, jag vill tror det bästa om alla. Och det är tyvärr såna människor som förstör mig, men jag är den sista som kan säga ifrån, jag flyter bara med. Och försöker se en utväg, ett ljus och ett litet litet hopp.
Men jag börjar bli less, men när jag väl säger ifrån så är det ingen som lyssnar, det är ingen som förstår. Så varför går jag på samma nit, om och om igen?
Jag är nog inte så smart ändå, så det bli mitt fel i vilket fall som helst.
Jag har misslyckats som människa.
Och dom älskade, underbara människorna som jag har runt omkring mig, varför i hela helvetet står ni ut med mig?
Jag vet att jag har varit jävligt sur,bitter och less dom senaste månaderna, men ändå står ni bredvid mig, och peppar mig. Varför?
Jag kommer bara att dra ner er i skiten, och det förtjänar ni inte. Ni förtjänar lycka, glädje och ett underbart liv. Varför slösa er dyrbara tid på mig, som har slutat leva?
Som bara går omkring i ett skal, med själen långt härifrån.
Jag vet att ni är underbara, och otroligt fina människor, men jag förtjänar det inte. Det glädjer mig att ni vill finnas här för mig, och skulle ni försvinna, som kommer jag sakna er. Men jag vill inte vara ego, och förstöra era liv, med mina bekymmer..
På ett ögonblick ändras allt, och jag har tyvärr ingen kontroll på det. 
Jag måste fly, fly från mig själv.


 I understand it now, this is who i am. This is my life, and i cant change it. But i can run, and im gonna do it. I dont have a choice. Im gonna be free.