Denna söndag har varit ljuvlig.. vaknade visserligen av världens huvudvärk, som berodde på koffinbrist. Men det löste sig ganska snabbt med en promis till nya stället. Där både Jim och Marie gjorde mig sällskap. Så nu är både köket och hallen grundmålad. Känns riktigt härligt, och det kommer bli så sjukt snyggt.
Så efter några timmars slit och en grinig Alex, så begav vi oss hem. Eller hem och hem, det blev en snabbis hos Anders och Renee först. Sen hem och kirra matlåda till morgondagen.
Sen tittade Marie förbi och det blev middag på Burger King. Usch vad jag inte gillar detta ställe. Men vi käkade gratis i alla fall. Sen blev det en kaffe i nya stället, igen. Och återigen så kom Jim förbi. Timmarna bara flög förbi, och här sitter jag överpigg och funderar på om jag ska slänga i lite färg i skallen, hur ska jag annars tillbringa natten?
Men jag har insett vilka människor jag alltid vill ha vid min sida. Och jag kommer alltid finns till hands, i både vått och torrt.
Jag vet att jag är tillräckligt stark för att kunna stå ensam, men jag skulle ändå vilja ha dig vid min sida, för jag vet att du gör mig hel, du stöttar mig och du ger mig kraft och ork. Du är underbar, och jag vill aldrig förlora dig. Som jag sa tidigare, vi kommer bli dragandes med varandra resten av livet. Och det känns riktigt underbart.
Om jag finns i ditt hjärta, så som du finns i mitt, kommer vi vara lyckliga. Tillsammans kan vi göra underverk, om vi hittar rätt, så kommer det alltid att vara så. Men jag är feg, jag vågar inte satsa, ta det där steget. Men jag ska, någon dag. Det lovar jag. För min skull. Så jag blir lycklig, och hel. Det vet jag att jag förtjänar.
Och inom kort måste jag göra ett avslut, och inte bara ett, utan flera. Gör jag det inte snart, så kommer det att bli min "död". Och det orkar jag inte med just nu.
Så jag måste hitta rätt, säga rätt. Då kommer det att gå vägen. Det kommer inte att vara lätt, det kommer verkligen vara ångest på högsta nivå. Men nu är det min tur, nu ska jag visa vem jag verkligen är. Vad jag kan och vad jag vill. Nu är det slut med fröken snäll.
I slutändan vet jag vilka jag har vid min sida ändå, och dom som faller bort kommer jag inte sakna för fem öre.
Dom är bara ett bihang, som egentligen inte är värt nånting.

Like a dark shadow in the night.