Så arg
Så besviken
Så jävla ensam
Jag måste bita mig själv i läppen för att inte börja gråta. Börjar jag gråta så rinner mascaran och sminket blir förstört. Dagens jävla I landsproblem.
Om det nu är som jag känner, så spelar jag ett jäkligt högt kort. Vilket kan förstöra mer än man tror. Och det är det sista jag vill, men jag vill ändå veta.
Fan vad jag hatar mitt hjärta och hjärna.
Jag borde kanske låsa in mig nånstans, där jag inte kan träffa eller prata med någon. Det kanske jag och dom i min närhet skulle må bäst av. Det tåls att fundera på i alla fall..
Det kommer bara bli ett eko, ett lugn och minnen.