Jag fattar det inte. Varför ska det alltid vara så jävla mycket tjafs och skit till höger och vänster?
När man tror att man har hittat rätt, när det känns som hemma.. Och så blir det så här.
Jag måste sticka..igen.. det vet jag. Och om jag ska vara helt ärlig, så orkar jag inte det.
Jag kan tänka mig att flytta till ett ställe, men det går inte. Inte just nu.
Fan va jag önskar att saker och ting kunde vara som förr, när du va frisk. När du räddade mig, och nu skulle jag så jävla gärna bli räddad igen. Bara att få höra din röst skulle hjälpa så mycket.
Men istället får jag plågas ensam..
Va fan gör jag kvar egentligen?
Jag är arbetslös, bor i en lägenhet som inte känns som hemma, har falska vänner runt om mig.
Jag vet att alla inte är falska, men dom som är det, suger all kraft och energi ur mig, så jag orkar inte bry mig om dom jag verkligen håller närmast hjärtat.
Men jag måste erkänna att utan min kära sambo så skulle detta verkligen vara ett levande helvete.
Tack för att du finns i mitt liv vännen. Du är ovärderlig, och jag vill aldrig någonsin förlora dig.
Du är en del av mitt liv, och jag kommer stötta dig, i vått och torrt. Jag ska skydda dig, och framför allt så ska jag alltid finnas i närheten, även om du inte vill det. ♥


Om du bara hade lyssnat, och inte varit så "ego". Och vaknat upp i verkligheten, så hade vi kunnat lappa ihop det mesta, det är jag rätt säker på. Men när du bildar dig egna uppfattningar, och lyssnar på det du vill höra. Då är det jävligt svårt. Det krävs två för att dansa tango, det inser du va? Jag är inte någon ängel, men det är fan inte du heller.
Så nu kanske du har lärt dig, att lyssna, och inte spela så oskyldig och perfekt hela tiden.
Det är bara ett råd.
Jag kommer fortfarande att säga hej till dig, det ska du veta.
Och jag kommer aldrig att glömma dig, det har vi för mycket minnen för.