If you love something, let it go.
If it comes back to you, it's yours,
if it doesn't, it never was meant to be..





Jag var lite arg i förra inlägget, eller det är jag fortfarande.
Men jag måste ändå upptadera det som händer i mitt liv.
Och tråkigt nog så är det mest tråkiga saker som händer.
Men mitt företag rullar på i alla fall, vilket är otroligt skönt.
Har dock lite oro för framtiden, eftersom min axel har lagt av totalt nu.
Kunderna kollar lite konstigt på mig när höger armen skakar värre än en som har parkinsons.
Tänkte först att det kanske inte va så farligt, att det va "stress relaterat". Men när jag tappade känseln, började jag bli orolig. Så jag får ta mig ett besök till sjukhuset (stället som jag hatar mest), och där lär jag nog få någon slags dödsdom.

Och detta är sjukt, jag är inte troende på något sätt, men ändå så har jag bett till guden jag inte tror på varje minut.
Och aldrig förr har jag gråtit så mycket som nu. Av rädsla och saknad.
Så jag ber er, skänk en tanke till min bejb, gärna en bön också. Så jag inte förlorar ännu en person som jag älskar. Han förtjänar att få leva ut sina drömmar. Och får jag möjligheten, så byter jag plats med han, jag offrar allt jag kan för att han ska bli frisk igen.

 
Never alone, always alone.