Antingen så börjar jag bli galen, eller så vet jag helt enkelt vart mitt hjärta finns.
Vart jag än är så ser jag dig, hör dig.
Varje jävla minut så tänker jag på dig.
När jag väl lyckats somna, så drömmer jag om dig.. mardrömmar, om att det verkligen är slut.
Jag vet att vi inte har nån framtid tillsammans, eftersom "dom" vill ta dig ifrån mig. Och mig ifrån dig.
Va har vi gjort för fel egentligen?
Men får jag inte ha dig i mitt liv, så är det inte värt att leva.
Dagen då ditt hjärta slutar slå, kommer mitt hjärta att göra samma sak.
Fast det kanske finns en plats, efteråt.. där vi får vara tillsammans, och vara lyckliga.
Du vet att du räddade mitt liv va?
Du fick mig att se en mening med allt, du fick mig att bli lycklig. Trots att jag har mitt bitterfitta moments.
Men du sa att det inte gjorde nåt, bara du fick se mig le sen.
Jag kan inte le, inte utan dig. Allt känns så fejkat.
Och jag önskar att jag fick sova med dig, en sista natt. Bara för att känna den där lyckan, en sista gång.
Men du vill krossa mig mer än vad du redan, säger du.
Du har inte krossat mig alls... jag vill ju bara finnas där för dig, nu när du knappt orkar öppna ögonen.
Om du bara visste hur många tårar jag har fällt, just för dig.
Så snälla, gör mig lycklig, bara en sista gång.
Och efter det ska jag inte säga nåt mer, då ska jag bara vänta ut allt.
Då spelar det ingen roll hur det slutar, för jag kommer vara lycklig ändå.

Jag älskar dig, för mycket för mitt eget bästa. Men det är svårt att låta bli, när du är det bästa som har hänt mig.