Det finns inga ord som egentligen kan beskriva hur jag känner. Men det är en otrolig tomhet, ilska och sorg.
Varför just du?
Du får inte lämna mig, du betyder för mycket för mig.. Jag vet inte vad jag skulle vara utan dig. Det var du som fick mig hel.
Du måste kämpa, för min skull.. och framför allt för din egen skull. Världen är ingenting utan dig.
Och jag kommer stå vid din sida, tills du blir frisk. Och jag hatar att jag inte kan göra nåt mer än så här. Jag kan bara be, och vänta.
Jag vill att du ska leva, för mig. För oss.
Och jag är så ledsen för att jag har sårat dig.. jag finns här för dig nu. För din skull.. så du kan vinna kampen. Snälla bejb, du får inte blunda, du får inte gå vidare.. 
Du har för mycket kvar att leva för.
Du har inte gjort det du drömmer om än.
Jag önskar bara en sak just nu, och det är att du ska bli frisk.
Jag kan offra allt för din skull, bara du vaknar igen.
Jag älskar dig ju.. 


Det finns ingen jävla Gud, varför skulle han då ta allt som betyder nåt för mig?