I´ll never stop, not untill your mine.

Saker och ting är fortfarande uppochner. Men jag håller huvudet högt, inget kan få knäcka mig den här gången. Det tillåter jag inte.
Men jag kan tillägga att det finns människor och händelser som gör allting så mycket ljusare.
Och det är bra, i alla fall i mina ögon.
Livet här på landet gör det så mycket bättre, det är precis som att man kan se på ett annat sätt. Och jag kan andas. Det är en jävligt underbar känsla.
Tänker till och med fixa i ordning mitt gamla flickrum, lite ny färg och så. Mitt lilla "bli hel"- projekt.
Nej, jag har massor att skriv om, men hittar inte rätt ord.
So i´ll be back.

".. never shall we die.."