Mitt yttre visar ett lugn. Min min insida kokar av hat,vrede,sorg och besvikelse.

Jag förstår inte vad du tänker med??
Vad har jag gjort dig, som "tvingar" dig att krossa mig totalt?
Du vet hur jag känner/kände?
Varför inte bara gå sin väg, med huvudet högt?
Du ljög för mig, du krossade mitt hjärta.
Du brydde dig verkligen inte va?
Jag har funnit för dig, dygnet runt. Och du behandlar mig som en påse skit?
Tack, nu lär det dröja många år innan jag kan lita på någon igen.
Dumma jävla idiot!
Jag vill till och med säga att jag hatar dig!
Men min undran är, hur mycket har du ljugit om egentligen?
Och hur dum i huvudet har jag varit?
Jag känner mig helt tom i kroppen, och den lilla uppvärmda biten av mitt hjärta, har frusit till is igen.
Tack så jävla mycket asshole!


Du och jag kommer att mötas i helvetet, där vi båda hör hemma.