Förlåt för att jag är en fitta.
Förlåt för att jag förstörde ditt liv.
Förlåt för att du lärde känna mig.

Jag kan säga förlåt 1000 gånger, men ingenting kommer hjälpa ändå.
Gjort är gjort, och jag får leva med min synd.
Men innerst inne önskar jag att saker och ting hade slutat annorlunda.
För du va trots allt en underbar vän, och jag vet att jag betydde mycket för dig.
Alla tror att jag inte bryr mig, men det gör jag.
Jag bryr mig alldeles för mycket.
Jag saknar dig så att det gör ont i varenda kropps del.
Du var en av anledningarna till att jag flyttade..
Jag klarar inte av att se dig gå vidare i livet, utan mig.
Så frågan är ju egentligen, varför gjorde jag som jag gjorde?
För att jag kunde?
För att jag hade makten i mina händer?

Det får jag nog aldrig veta.
Men det jag vet, är att min livslåga försvann i samma veva som jag öppnade käften.
Och det är något som kommer plåga mig hela livet.