Igår höll mitt hjärta på att brista totalt. Och jag vet inte ens vart det kommer ifrån, för jag saknar dig så otroligt mycket varje dag.
Kanske beror det på att D kommer hem i helgen, och att jag får ångest för att jag har känslor för han. Samtidigt som jag vill att det ska bli du och jag igen.
Men en sak vet jag, jag förtjänar att vara lite lycklig, speciellt nu när allt och uppochner, och framochtillbaka.
För jag vill känna att jag har betytt nåt för någon. Bara en sista gång, och skulle den personen inte ha dom där äkta känslorna, skitsamma. Bara jag får känna mig som.. mig en sista gång.
Det är väl ingen omöjlig önskan va?
Och sen är det detta svek, gång på gång. Jag orkar inte ens gå in på det..
Men jag kan säga så här, jag trodde inte att du kunde sjunka så här så lågt. Men det straffar sig alltid i längden.