Man säger att man aldrig ska tänka tillbaka på det som har varit, att man ska glömma och gå vidare..
Men vissa människor kan man inte radera, även om det skulle göra så man slipper ångest och sorg.
Jag vill ha vissa delar av mitt liv tillbaka, för fan va underbart det var.
När man visste att man aldrig var ensam, och att dom fanns tillgängliga dygnet runt.
I ett av fallen tar jag på mig halva skulden, men det krävs två för att dansa tango, right?
Men i det andra fallet har jag fortfarande inte fått någon förklaring.
Antar att jag ska känna mig utnyttjad,hatad och sårad bara.

Jag vet dock en sak som dessa personer inte vet, och jag vill inte använda det som en anledning för att dom ska "se" mig igen, eller prata med mig igen. Så långt sjunker jag inte.
Å andra sidan, dom vill förmodligen inte få ett rättvist "avslut" på det hela heller, annars skulle jag förmodligen ha hört nåt ifrån dom.
Men jag kommer inte att finns i närheten för evigt, inte ens i en halv evighet.
Min önskan är att få försvinna i frid, kommer det att vara möjligt?
Eller kommer jag alltid att plågas av ett dåligt samvete och hat?

Jag står vid en korsning, jag vet vilken jag kommer att gå,
och det kan ingen ändra på. Vet inte när jag kommer att bege mig ut på den vägen, men det kommer att hända.
Jag ber till min gud att jag ska få sinnesro..