Det har inlägget har jag varit på väg att skriva i några veckor nu. Men jag har inte vågat riktigt, jag har nog försökt att undvika sanningen. Men ikväll så är tankarna samlade, och redo att komma ur min hjärna och hjärta. Jag är ensam, jävligt ensam. Jag har min familj och vänner. Många vänner har jag också, men det finns ingen som bryr sig. Det finns ingen som förstår, ingen som riktigt vill vara ärlig emot mig. Jag önskar bara att det fanns någon som kunde kolla mig i ögonen och förstå hur jag känner och tänker. För jag är jävligt dålig på att säga till när jag mår dåligt. De som mina närmaste brukar bara få uppleva min ilska. Och inte ens då försöker de förstå. Hade jag kunnat önska mig vad jag ville, så hade jag önskat att N kom tillbaka. Då hade jag nog varit lite mer hel. Då hade jag haft någon som förstår mig. Det som är jobbigast av allt är att jag inte riktigt vet hur det blev så fel. Vad gjorde jag för dåligt som förtjänar ett levande helvete, jag försöker hela tiden göra saker, så det ska bli bättre, men inget funkar. Ska jag helt enkelt ge upp och leva mitt liv i ensamheten och mitt fina lilla helvete? För ju mer jag försöker, desto mer förstör jag, och sviker folk. Jag önskar att jag kunde ha det lika lätt som några av mina vänner, deras största bekymmer brukar vara vilken tröja de ska köpa, eller vilken kille de ska dejta. Visst, de är väl också bekymmer. Men får jag säga vad jag tycker, så är det ett jävla i-lands problem. Dumt att följa hjärtat, eller magkänslan. Men något som är positivt, men ändå jävligt sorgligt.. är att jag lägger saxarna på hyllan, och avslutar min karriär som frisör. Mitt hjärta brinner för skapandet, och kommer nog alltid göra det. Men jag har insett en annan sak, jag kanske inte kan hjälpa mig själv, men det finns människor där ute som jag kan hjälpa, och som förhoppningsvis lyssnar också. Och min nya karriär kanske hjälper mig att hitta en tredjedel av mig själv. Och då blir det ju en win-win. Och till er som jag brukar klippa, fixa och trixa med, jag kommer fortfarande att klippa personerna som jag vill klippa. Det kommer dock att vara väldigt begränsat, i alla fall till en början. You haven´t seen the last of me.. Och återigen vänder jag blad, och denna gång hoppas jag på att det blir sista gången. /A