Ska jag vara helt ärlig, så mår jag inte allt för bra. Vet inte hur länge till jag ska orka hålla fasaden uppe.
Alla mina drömmar är typ bortblåsta, likaså sömnen. Jag önskar att jag va en sån där människa som inte bryr sig, hur lär man sig det?
Det värsta är väl egentligen att vara ensam i alla lägen. Det känns inte som att jag har nån vid min sida längre. Så varför kämpa i motvind? Kan lika väl packa ihop mina saker, och försvinna långt bort.

Jag ber om ursäkt för alla bittra inlägg på Facebook. Är i en downperiod just nu. Men det börjar ljusna. Trodde att jag skulle komma tillbaka från semestern, med massa lycka och energi. Men i samma veva som jag satte foten på svensk mark, så vändes livet upp och ner. Typ.
Har tagit beslut om att kolla på en lägenhet på torsdag. Känns jobbigt, med tanke på att jag älskar mitt palace. Men det kanske blir bra de här ändå.
Jag har turen att ha jäkligt bra vänner och kollegor som stöttar en när det är som mörkast. Tack för det :)
Nä, ladda för att luncha med Emilia på stan, och sen kvällsjobb.
Ha en bra dag gott folk, och på återseende.