Ska jag vara helt ärlig, så mår jag inte allt för bra. Vet inte hur länge till jag ska orka hålla fasaden uppe.
Alla mina drömmar är typ bortblåsta, likaså sömnen. Jag önskar att jag va en sån där människa som inte bryr sig, hur lär man sig det?
Det värsta är väl egentligen att vara ensam i alla lägen. Det känns inte som att jag har nån vid min sida längre. Så varför kämpa i motvind? Kan lika väl packa ihop mina saker, och försvinna långt bort.