Back in the days
Den här skrev jag för nåt år sen.. och det lustiga är att det fortfarande känns likadant, som det gjorde då jag skrev det..
Tiden då allt var underbart.
När solen lyste.
När havet glittrade.
Just nu vill jag stå på en strand barfota, känna den lena sanden under mina fötter. Kika ut över det underbara glittrande havet.
Känna livet. Känna lyckan.
Jag vill veta hur allt slutar, och när det slutar. Vill hitta slutet på sagan. Vill kunna förbereda mig för det som skall komma..
Jag vill göra skillnad. Kunna göra något för att förändra. Jag vill ge människor lycka. Glädje. Det är allt jag vill. Hur kommer det sig att jag bara skapar sorg och elände? Vad är min mening liksom? Vem kan ge mig det svaret? Jag vill bara veta om jag ska fortsätta försöka. Eller om jag helt enkelt ska ge upp och vara fröken Iskall? Tjejen utan känslor. Ni vet, hon som inte bryr sig..
Jag ska fortsätta vänta.. vänta på något. Något som kanske aldrig kommer. Jag hoppas att det är min mening som kommer.
Just nu går mitt liv vidare, vare sig jag vill eller inte. På ett sätt är det bra, men ändå inte. Jag vill vara med. Antar att jag snart kommer att få en uppenbarelse.. att jag helt plötsligt är 40+ och lever samma liv utan mening.. Helt värdelös.. Ska man verkligen slänga bort livet så?
Det är dags att säga hej då. Glöm inte värmeljusen. Glöm inte drömmarna. Fortsätt le, njuta och leva.
Och glöm inte att, när du gråter finns Han där. Han tröstar dig, ger dig hopp och kärlek.
Det är Han jag vill vara. Det är Han som gör allt bra, om man tror på det riktigt hårt.
Alexandra
Jag slutar andas, om det skulle rädda ditt liv.
Vart jag än är så ser jag dig, hör dig.
Varje jävla minut så tänker jag på dig.
När jag väl lyckats somna, så drömmer jag om dig.. mardrömmar, om att det verkligen är slut.
Jag vet att vi inte har nån framtid tillsammans, eftersom "dom" vill ta dig ifrån mig. Och mig ifrån dig.
Va har vi gjort för fel egentligen?
Men får jag inte ha dig i mitt liv, så är det inte värt att leva.
Dagen då ditt hjärta slutar slå, kommer mitt hjärta att göra samma sak.
Fast det kanske finns en plats, efteråt.. där vi får vara tillsammans, och vara lyckliga.
Du vet att du räddade mitt liv va?
Du fick mig att se en mening med allt, du fick mig att bli lycklig. Trots att jag har mitt bitterfitta moments.
Men du sa att det inte gjorde nåt, bara du fick se mig le sen.
Jag kan inte le, inte utan dig. Allt känns så fejkat.
Och jag önskar att jag fick sova med dig, en sista natt. Bara för att känna den där lyckan, en sista gång.
Men du vill krossa mig mer än vad du redan, säger du.
Du har inte krossat mig alls... jag vill ju bara finnas där för dig, nu när du knappt orkar öppna ögonen.
Om du bara visste hur många tårar jag har fällt, just för dig.
Så snälla, gör mig lycklig, bara en sista gång.
Och efter det ska jag inte säga nåt mer, då ska jag bara vänta ut allt.
Då spelar det ingen roll hur det slutar, för jag kommer vara lycklig ändå.
Jag älskar dig, för mycket för mitt eget bästa. Men det är svårt att låta bli, när du är det bästa som har hänt mig.
Whiskey lullaby
She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind
Until the night
He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said I'll love her till I die
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby
The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind
Until the night
She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby
Mitt i en orkan av vrede.
På ett sätt är jag glad att det händer saker hela tiden, då slipper jag tänka och känna efter.
Och ikväll va första gången på länge, som jag höll på att bryta ihop.
Jag vet inte vad jag ska göra utan dig, jag vet att jag vill ha dig.
Men alla odds talar emot oss.. och jag vet att du känner samma sak.
Snälla, rädda mig. Vi har ju lovat varandra det.
Och jag vet att jag har varit ego, och att jag är kall.
Men det är bara för att jag vill bli krossad och sårad igen.
Fast å andra sidan, mitt hjärta kan aldrig krossas igen.. jag har tappat mitt hjärta.
Så snälla bejb, hjälp mig att få tillbaka en liten del av mitt hjärta, och du måste hjälpa mig att leva vidare.
Även om jag inte förstår hur det ska gå utan dig.
Och jag vet att händer det en sak till, så kommer jag aldrig att nå ytan igen.
This is my return
You want to be empty inside
You want to be someone laying down your pride
You want to be someone someday
Then lay it all down before the king
You want to be whole
You want to have purpose inside
You want to have virtue and purify your mind
This is my desire
This is my return
This is my desire to be used by you
You want to be real
You want to be emptied inside
And I know my heart is to feel you near
And I know my life
It's to do your will
All my life I have seen where you've taken me
Beyond all I have hoped and there's more left unseen
There's not much I can do to repay all you've done so I give my hands to use
-
Men jag orkar inte få fler besked.. inte såna här besked i alla fall.
Hur ska jag orka ställa mig upp igen, och igen och igen?
När tar det slut?
Är det nu jag måste fly, igen?
Jag vet att jag har varit kass på att höra av mig, men trots det, så har jag alltid funnits här för dig.
Jag kommer aldrig att glömma våra galna nätter. Vi ses i Nangijala. Vila i frid min vän.
!!
!!
Tisdag!
Idag är det en sån här pust och stön dag. Hatar när man får världens jävla lucka mellan kunderna, 5 jävla timmar att döda. Gaah!
Men jag kan trösta mig med att jag är ledig imorrn i alla fall, eller ledig och ledig. Är jag någonsin det?
Det blir banken, denna jävla skit bank. Sen så måste jag fixa min axel, förhoppningsvis finns det nån "akut" tid.
Och sen är det ju klassiska saker, som att tvätta, sitta med bokföringen., osv. Men dagen lär ju flyga förbi i alla fall.
Och jag laddar för 13:e november också, det kommer bli underbart!!
Nej, en kaffe så jag inte somnar helt och hållet.
På återseende!
Som när hjärtat slutar slå..
If you love something, let it go.
If it comes back to you, it's yours,
if it doesn't, it never was meant to be..
Jag var lite arg i förra inlägget, eller det är jag fortfarande.
Men jag måste ändå upptadera det som händer i mitt liv.
Och tråkigt nog så är det mest tråkiga saker som händer.
Men mitt företag rullar på i alla fall, vilket är otroligt skönt.
Har dock lite oro för framtiden, eftersom min axel har lagt av totalt nu.
Kunderna kollar lite konstigt på mig när höger armen skakar värre än en som har parkinsons.
Tänkte först att det kanske inte va så farligt, att det va "stress relaterat". Men när jag tappade känseln, började jag bli orolig. Så jag får ta mig ett besök till sjukhuset (stället som jag hatar mest), och där lär jag nog få någon slags dödsdom.
Och detta är sjukt, jag är inte troende på något sätt, men ändå så har jag bett till guden jag inte tror på varje minut.
Och aldrig förr har jag gråtit så mycket som nu. Av rädsla och saknad.
Så jag ber er, skänk en tanke till min bejb, gärna en bön också. Så jag inte förlorar ännu en person som jag älskar. Han förtjänar att få leva ut sina drömmar. Och får jag möjligheten, så byter jag plats med han, jag offrar allt jag kan för att han ska bli frisk igen.
Never alone, always alone.
!
Och grejen är att detta förbannade hjul fortsätter att snurra, vad kommer hända imorgon?
Jag är så otroligt jävla förbannad, alla människor sörjer och hanterar kaos på olika sätt. Jag begraver mig själv i jobb, tills jag knappt vet vad jag heter. Men då hinner jag inte tänka, eller känna efter. Där hittar jag min styrka till att ta itu med problemen. Det är inte så många som brukar klaga över det, eller jo dom klagar, men mest för att dom inte vill att jag ska gå in i väggen. Men den skit jag har fått dom senaste dagarna, den förtjänar jag inte.
När man får höra att man är en grym människa för att man hellre sitter och dricker vin med vänner, istället för att gråta syndafloder över F, och "dom 3". Men grejen är att jag inte kan göra något, varför ska jag sitta och gråta, när jag kan få ha lite ljus i mitt liv. Och nu handlade det om en jävla kväll, men hur många nätter tror du att jag har sovit, just på grund av F? Bara för att du aldrig möter motgångar och skit, kan du åtminstonde försöka sätta dig in i min situation.
Och sedan är jag äcklig jävla flyförbannad. Jag är väl den som har kommit lindrigast undan, men om det händer en tragisk sak, och man vet att en kompis kompis eller what ever känner personen/erna, försök för fan inte att hitta skvaller, och sluta vara så förbannat nyfikna. Ni gräver bara djupare i våra sår. Jag vet vad ni är för någonting, ni är samvetslösa och iskalla svin.
Vila i frid fröken, och du lilla söta.
