In med det nya, och ut med det gamla.
Dock är det långt ifrån klart, men jag har lyckats med en början i alla fall.
Sista april är det i dag också, överskattad dag måste jag säga.
När man va siså där 11-18 år så va man ju ute för att supa skallen av sig, och sen när man blir 30+, då har man ju fin middag och såna saker. Men när man är mittemellan, vad gör man då?
Funderar på att sitta i mjukisbrallor och spela playstation eller nåt. Haha, tog emot att säga det själv, men ibland är det ganska kul att spela.
Jag längtar till nästa vecka som ett tok!! :) Mer info om det kommer.
Nej, jag har lovat att städa mitt flickrum, så det är väl lika bra att köra igång kanske.
Puss heej!
No more!
Mitt yttre visar ett lugn. Min min insida kokar av hat,vrede,sorg och besvikelse.
Jag förstår inte vad du tänker med??
Vad har jag gjort dig, som "tvingar" dig att krossa mig totalt?
Du vet hur jag känner/kände?
Varför inte bara gå sin väg, med huvudet högt?
Du ljög för mig, du krossade mitt hjärta.
Du brydde dig verkligen inte va?
Jag har funnit för dig, dygnet runt. Och du behandlar mig som en påse skit?
Tack, nu lär det dröja många år innan jag kan lita på någon igen.
Dumma jävla idiot!
Jag vill till och med säga att jag hatar dig!
Men min undran är, hur mycket har du ljugit om egentligen?
Och hur dum i huvudet har jag varit?
Jag känner mig helt tom i kroppen, och den lilla uppvärmda biten av mitt hjärta, har frusit till is igen.
Tack så jävla mycket asshole!
Du och jag kommer att mötas i helvetet, där vi båda hör hemma.
-
Du förtjänar det bästa, och jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan.
Även om jag inte kommer vara närvarande till 100%, så finns jag där.
För att hjälpa.
Och du blir den sista, som jag lägger min energi på.
Men det är för en bra sak.
Jag tror att du kan komma hur långt som helst,
och att du kan få allt du vill.
im gonna bring you home, to the place where you can be happy. And this i promise you..
Its all i can say..
.. Dum dum och ännu mer dum.
Varför plågar jag mig själv, med att bry mig?
Vad tjänar jag på det, i slutändan kommer jag ändå att stå ensam och ännu mer förstörd.
Men jag tycker ändå att jag gör en bra grej, att försöka hjälpa människor så gott det går.
Men vem finns där för mig?
När jag inte kan sova, när jag inte orkar kliva upp ur sängen, eller när jag är för rädd för att gå utanför dörren.
Dom dagar då jag önskar att jag va död, då jag har brutit ihop totalt.
Har jag verkligen någon som bryr sig med hela hjärtat?
Jag vill tro det, men jag har insett att det inte finns någon sån.
Hade det funnit en sån människa i mitt liv, då hade jag inte skrivit det här inlägget.
Jag kommer i alla fall att kämpa i det tysta en liten stund till hade jag tänkt. Jag ger mig inte.
Men lite positiva saker skulle sitta fint, känns liksom meningslöst.
Varför går jag ens och lägger mig?
Och varför kliver jag upp när jag äntligen har lyckats somna?
Never think.
Jag hoppas att den är bra, men samtidigt så orkar jag inte. Inte en gång till.
Jag borde väl ha lärt mig nåt vid det här laget, right?
Egentligen så borde jag kanske sluta tänka och känna.
Men det är förbannat svårt.
Och egentligen är det inte så mycket jag begär.
Jag vill bara.. vara.
Jag kan inte ens säga vad jag vill, för det blir så fel. På alla plan.
Det bästa jag kan göra, är väl att helt enkelt andas, och ta en dag i taget.
Jag ska inte stressa fram något. Inte den här gången.
Svammel svammel och lite mer svammel.
Men jag vet vad jag menar själv, och det är väl det som är huvudsaken.
Jag har två önskningar för stunden, en håller jag hemlig, och den andra är att min älskade och underbara Angelique kommer hem snart. ♥
Hollywood whore
Jag börjar inse att vissa människor är totalt jävla rubbade i huvudet. Blir så less på att jag alltid ska upptäcka det, när det är försent.
Visst, det finns väl dom som tycker att jag är rubbad med. Men det är inte mitt bekymmer.
Just nu skulle jag behöva en pistol.
Världen kan ju inte bli sämre i alla fall.
Och med rubriken? Hollywood whore, blev som lite kär i låten, samt att det stämmer in på otroligt många som jag umgås med, inklusive mig själv.
Nej, lite kaffe och tv mys med mamma.
Ett andetag
Saker och ting är fortfarande uppochner. Men jag håller huvudet högt, inget kan få knäcka mig den här gången. Det tillåter jag inte.
Men jag kan tillägga att det finns människor och händelser som gör allting så mycket ljusare.
Och det är bra, i alla fall i mina ögon.
Livet här på landet gör det så mycket bättre, det är precis som att man kan se på ett annat sätt. Och jag kan andas. Det är en jävligt underbar känsla.
Tänker till och med fixa i ordning mitt gamla flickrum, lite ny färg och så. Mitt lilla "bli hel"- projekt.
Nej, jag har massor att skriv om, men hittar inte rätt ord.
So i´ll be back.
".. never shall we die.."
Its not me, its you.
Förstår bara inte hur den här personen tänker.. förstår ingenting alls. Men å andra sidan, ska jag lägga min sista energi på det? Är det värt det? Tror fan inte det.
Nog om detta, har lite good news.. kan inte säga nåt om det, men det är bra, riktigt bra.
Me happy. Och det mina vänner, det betyder nåt.
Sleep tight!
.
Jag flyr inte.
Jag bränner gamla böcker, sida för sida..
Och nu kommer jag snart sitta här, med blanka papper framför mig.
Och den här gången är det jag som väljer vad som ska finnas med i berättelsen.
Jag kommer vara fri, hel och mig själv igen.
