Nackdelen med att jobba natt, är att man har så mycket dötid, och för att hålla sig vaken, så funderar och grubblar man sig gråhårig!
Jag är kär, på riktigt. Jag vill bara få det att funka, jag som gillar att ha kontroll över saker och ting, har absolut noll kontroll, och ingen makt.
Jag funderar på vad jag vill jobba med, som det ser ut just nu, ska jag börja med lite inredning, så här på sidan om. Men vill samtidigt jobba lite extra som frisör. Vill bara bli färdig med min jäkla utbildning nångång, men samtidigt vill jag fortsätta plugga vidare sen.
Jag vill flytta, men ändå inte. Har en grym lägenhet, inga märkbara bekymmer i den här staden längre, mest bara ensamheten som tar kol på mig ibland. Om jag ska flytta, vart ska jag då ta vägen?
Som sagt, man hinner tänka mycket så här på natten. Blir dock inte så mycket klokare, blir nog mer förvirrad.
Och svartsjukan/avundsjukan över att nuvarande kompisar och gamla kompisar har det så bra, inga bekymmer, livet flyter på, barn ploppar ut till höger och vänster. När är det min tur att få ha det så?!
2 dygn kvar till operationen också, känns skönt att det äntligen ska bli av, men har ändå en olustig känsla. Men det blir nog bra, om annat så slipper alla höra mina bittra utlägg. :P
Ser framemot morgondagen, då det vankas kaffe hos bästa M!

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.

Varje gång jag hör den här låten tänker jag på dig. Och jag måste erkänna att jag spelar den med flit 50 gånger om dagen, för trots att de är som de är, så får du mig att bli alldeles lycklig.
Men nån som inte får mig att bli lycklig, de är Gunilla Persson. Vilken jävla människa! Att TV3 ens vill ha med hon.
Jag som läser inom psykiatri världen, hon MÅSTE skaffa hjälp! Det här är inte normalt, visst, dom vrider ju hennes bild lite extra, men hon har noll verklighetsuppfattning.
Plocka bort henne ur programmet, och placera henne i en öken, där hon inte kan skada eller förstöra någon annan.
Hennes dotter är det sjukt synd om, ärrad för livet. She's hollywierd!

I det förra inlägget lät jag jäkligt bitter.
Tur att sånt går över.
Kanske är fel av mig att förlåta, men jag tror att han är bra. Så därför väljer jag att tro på honom. Han är min prins, han är inte perfekt, men de är inte jag heller.
Nu ska jag fortsätta med att halv spy. Förstår inte de här asså.
Kanske ska göra det där jäkla testet.
Ha en fin dag!
Puss

Jag hittar tydligen bara skitstövlar.
Trodde verkligen på det här, jag trodde på det som fan. Men det är väl kanske så att det inte är meningen att jag ska vara lycklig, att jag inte ska ha någon som älskar mig. Jag får nog alltid vara ensam.
Jag blir nästan mest arg på mig själv, varför ska jag alltid börja känna efter, varför kan jag inte bara vara iskall?!
Undra om han ens kommer sakna mig?
Om det han sa, fanns det nån sanning i det? Eller va de bara nåt han sa för att göra mig glad?

Kanske lika bra att fullfölja mina planer ändå, det är ingen i Sverige som vill ha mig. Har bott överallt och ingenstans, och alla väljer att slänga bort mig.
Sorry morsan, det lär nog inte bli några barnbarn från mitt håll.
Kanske lika bra att operationen går åt pipsvängen också, allt känns så ovärt just nu.

Idag är det en liten bättre dag. Men det finns så många frågor, så många funderingar. Får förhoppningsvis lite klarhet i allt snart.
Jag vet vad jag vill i alla fall :)
Har tenta om en halvtimme, lär ju gå åt pipsvängen, då jag knappt har brytt mig om den här kursen. Håll en tumme eller två för mig. ;)
Efter tentan är det jobb som väntar, och får dessutom åka hem med bästa M. Känns jäkligt gött :)
Puss på er.

Idag är det en dålig dag.. Känner mig tvär osäker på allting. Det känns som att allt blir skit. Funderar på att hoppa av skolan, får krupp på min jäkla lärare.
Killen som har älskat/älskar har vänt sitt liv, och mår hur bra som helst. Visst, jag är glad för hans skull. Men jag då?
Jag har blivit osäker på killen med K.
Han är så bra, så fin, så allting jag behöver. Men han har börjat lugna ner allt, och då blir jag fett jävla osäker.
Känner för att ligga i sängen och bara gråta. Vill bara ligga i hans famn och gråta.
Varför? Varför blir det ständigt sånt här kaos i min hjärna?
Jag vet att jag inte är ensam, men varför känns det så i så fall?
Har turen att jag jobbar hela helgen, då kanske jag inte hinner grubbla så mycket..

Den här känslan går nästan inte att beskriva. Så underbar, så overklig. Jag är typ den lyckligaste människan på jorden!
Det är som att jag drömmer, men väck mig för tusan inte. Nu är snart allting perfekt! <3 att Norrland kunde göra mig så gott. Helt sjukt!

Jag mår som inte riktigt bra idag..
Jag kan inte kräkas, på grund av vissa omständigheter i unga år, men i morse, halv vägs igenom min kaffekopp, så kräks jag upp allt kaffe. Hel skumt.
Och jag har ont i halsen, och känner mig bara sådär skum..
En vän till mig vill påstå att de är en bebis i magen som framkallar det.. Men jag vette tusan. För säkerhets skull, får jag nog köpa mig ett test.
Blev ett fräscht inlägg känner jag, men i dont care.
Det snöar för övrigt här i Norrland idag, blir iofs bara slask av allting. Skit vintern knackar på dörren :(

Du är så fin. Irritationen av att inte har dig nära blir bara större och större.
Dina ord värmer, som jag har saknat dessa ord...
Förutom saknaden, så är livet ganska bra.
Haft en mysig vin och inredningskväll här hemma. Massa fina saker. Vill typ ha allt, lite fundersam på om jag ska börja sälja själv.
Fixat nästan allt inför operationen idag också, bara chefen och försäkringskassan jag måste prata med. Men de fixar jag imorrn.
Håller ju på att spara till min sleeve, som kommer bli förbannat dyr, men kom på en liten sak. En text på biceps, ska bara fundera om jag ska göra den innan eller efter operation. Och sen måste nån grym tatuerare ha tid också.
Slipper sova själv inatt, då minsta syrran ligger och snarkar här bredvid mig. Rätt mysigt. Men de hade vart mysigare om killen med K låg och snarkade istället ;)
Puss på er!

Jag skulle kunna grubbla ihjäl mig asså.
Jag önskar att man kunde knäppa med fingrarna, och så va allt precis som man vill.. Drömma går ju.
Jag börjar bli äckligt kär, men vi eller han sitter i en konstig sits. I detta nu, vet jag faktiskt inte hur det kommer bli. Vilket känns jävligt irriterade..

Tunga och tråkiga besked nådde mig nu på morgonkvisten. Jag har förstått att dr skulle bli så här en vacker dag. Men ändå så gör det så ont i hjärtat. Varför ska det vara så svårt att lyssna på oss?
Det finns snart ingen chans att rädda dig ur det här.
Jag kommer ge dig en till chans, är du smart, så tar du den.

Jag har såna där förbaskade fjärilar som flyger omkring i magen. Och jag vet helt seriöst inte om de är bra eller dåligt. Får nog sova på saken ;)
Idag hämtade jag även hem mitt köksbord. Sååå lovely, bara några gardinstänger och gardiner, sen är palatset perfekt.
Bara fylla det med massor av kärlek också så klart.
Nu ska jag bara njuta av 3 dagars jobb ledighet, och som jag kan lägga ner på skolarbeten. Känns sjukt bra.
Puss heej

Jag kommer alltid att älska dig. Du tog mig med storm, och känslan som jag hade för dig, den går inte att beskriva.
Men det jag har insett de senaste dagarna är att jag inte gillar dig, det finns inga känslor. Jag har släppt taget. För gott. Men trots de, kommer du alltid finnas i mitt hjärta. Och jag önskar dig all tänkbar lycka här i livet. Du förtjänar att vara lycklig och älskad.
Jag hoppas att vi kan träffas om nåt år, bara för att se om den där "dragningen" som alla pratade om finns kvar. Time will tell.
Shit, jag har tagit så mogna och tuffa beslut de senaste veckorna, de känns som att jag är 35, och inte 25 år.
Men alla beslut tas ju av en anledning. Och nu kanske, men bara kanske är det slut på allt strul för ett tag.

Känslan av att inte ha någon kontroll... Den är förjävlig. Vet inte riktigt vart livet är på väg, vilka beslut som är dom rätta. Jag vet inte ens om mina drömmar och mål är rätt längre.
Jag har påbörjat en ansökan om studier, något som jag tror att jag vill. Fast jag vet inte. Ska jag våga slänga mig ut i den världen?
Ska jag våga åka till den där staden, staden som jag älskar. Men kan jag bo där, vill jag bo där? De kan vara värt att testa.. Eller? Är jag bara så blåögd, som tror att allt är värt en chans?
Och sen har vi den här killen, killen med stort K. Han får mig nästan att glömma den person jag älskar allra mest, eller just idag älskar jag han inte speciellt mycket, men jag har gjort de, och kommer nog alltid att göra det också. På nåt vis. Han får mig att glömma, känna hopp, ge mig visioner om hur framtiden kan bli. Ständiga drömmar och pirr i magen.. Varför i hela helvetet ska de vara så besvärligt att ta ett beslut. Alla jag känner hoppar från förhållande till förhållande. Varför kan/får inte jag göra det? Är jag för ful för de? Jag har sett/träffat fulare människor än mig, och dom är kär och lycklig. Nåt konstigt är det i alla fall.
Jag vill ha ett seriöst förhållande, pronto.
Jag fyller 25 till veckan, och jag har ingen ordning på livet. Ingenting är som de ska, eller bör vara.
Pinsamt, i know. Innan året är slut ska saker och ting se bättre och stabilare ut.
Kanske är jag riktigt kär i killen med K, kanske är jag på väg att flytta, kanske ska jag plugga de där jag söker, kanske kanske. Jävla kanske, hatar det ordet. Ändå använder jag de typ 500 gånger per dag.
Usch va hjärnan och tankar skenar iväg när man jobbar natt. Lika bra att sluta skriva, innan jag skriver nåt dumt, som skapar ännu fler bekymmer.
Puss på er.
Och extra många pussar till killen med K.