Jag har precis insett att jag vill ha någon som jag inte kan få. Och det är den personen som jag tror kan göra mig lycklig, och levande igen.
Jag har förlorat många som jag verkligen bryr mig om dom senaste åren, och jag vet att det är mitt fel. För att jag inte vågar satsa fullt ut.
I hate this feeling.

Ibland önskar jag att allting var helt annat, att jag skulle ha gjort andra val här i livet. Jag kanske skulle ha varit lite lycklig, för ingen kan vara sådär super lycklig jämt.
Så egentligen kan jag bara skylla på mig själv, att allt dåligt är mitt fel. Fine, jag kan ta det. Men när man kämpar som en galning för att få ordning på livet, så stöter folk bort mig, snackar skit, och bara förstör. När förstörde jag era liv egentligen?
Som jag sa till Terese idag, så är livet ett stort jävla spel. Inga regler gäller, och alla ska vinna. Ska jag kanske ska vara en "chicken" och lägga mig. Sluta spela, sluta drömma, och hoppas. Det kanske är min mening med livet.
Att vara den där tjejen som misslyckades med allt. För så här i efterhand så har inte jag gjort något storslaget eller lyckats speciellt bra med någonting dom senaste 22 åren. Så varför ska jag fortsätta att vara ett fiasko i 22 år till? Eller visserligen har ju folk nån att snacka skit om, och skratta åt.
Jag vet att det är fult att hata, och jag hatar väldigt sällan. Men nu är min så kallade "hatlista" lång..
Och jag har precis insett att några väldigt nära vänner, hänger riktigt löst. Och det gör mig riktigt riktigt ledsen.
Jag trodde att jag betydde nåt, men tydligen inte. Jag kanske bara inbillar mig att jag är en bra kompis, och att jag förtjänar att ha underbara människor runt om mig. Men åter igen så hade jag fel..

I guess its over now, no more pain, no more tears.. and no more me.

Men knulla mig baklänges!

Den meningen kan nog sammanfatta denna bistra, pissiga och dryga dag.  

Dom säger att tiden läker alla sår, men ibland undrar jag om det verkligen är sant.
För vissa dagar, hamnar jag i samma gamla spår, med en fruktansvärd ångest. Och det är då jag undrar om det ger något att försöka se framåt, att vara positiv. Men jag vet, att vad jag än gör, säger och tycker. Så går det alltid åt helvete. Och jag börjar bli less på det nu. Jag hoppas, jag önskar och inbillar mig att det äntligen är min tur. Sen faller jag, om och om igen.
När är det är min tur egentligen? Om någon kunde svara på den frågan, så skulle jag bli glad, då slipper jag gå på nitar hela tiden. Fuck off är väl allt jag kan säga just nu.

Jag fick en konstig uppgift idag.. jag skulle skriva en blogg om en person. Lättare sagt än gjort, men denna Marcus som han nu heter, vilken kille. Snacka om att ställa upp, stötta, och jaa du är till och med liiiiite underbar. ;) Tillräckligt för dig? Hahaa
jag gjorde i alla fall nummer 9 nu så här på kvällskvisten, och jaaa.. vad säger man, ful/söt/cool/annorlunda. HAHAHA, precis som jag. Klockrent!
hahaa, och Emil, faan va sött att du kommenterade gårdagens inlägg, och jaa, det kanske räknas.
Och dagens och gårdagen, och (alla andra dagar innan det) ros går till Marcus, men kvällens ros går till Marit. Tack för en mongo kväll igen. I like it, fast jag gillar inte din dum bil ;P
Puss på er.

Japp.. dumma dumma ******** ****er :P Hemligt i tell you!
Och för övrigt så blev det ingen nummer 9 idag, det blir imorgon kväll istället. Men då kan jag se Gossip istället :P

Kvällens fråga måste jag ställa också.. Har ni string på er just nu?

Just nu är det mörkt, men samtidigt ljus, förstår det inte riktigt själv. Och denna "lilla" sak önskar jag att jag kunde få skrika ut om, men nej, det går inte. Inte än, kanske om nån vecka, när beslut ska tas. Men jag jag hoppas på positiv respons.
Och på all andra fronter är det dött, och då pratar vi allt mellan himmel och jord. Men jag klagar inte, jag bara inser fakta.
Once a fucked up girl, always a fucked up girl.
För övrigt ska jag till mom and dad ikväll. En härlig kväll på landet med mor,far, systar och Lotta. Och självklart Ponte också :)
Ha en underbar kväll, så hörs vi!

Kan det inte bli torsdag snart? Eller nej, dör av nervositet. Jag vill inte, jo jag vill visst. Dumma tankar. Kapar bort min skalle snart. Men jag hoppas att det går enligt planerna. I need it. I need some luck. Nej, åter till det jag har trixat med hela kvällen, noll sömn i natt med med andra ord.
Och nummer 9 är på gång också. Att allt ska hända på samma gång.. men men, me like it!

Har så otroligt många tankar som snurrar omkring just nu. Har sån god lust att skrika ut allt som jag känner, tänker och tror. Men nej, jag kommer sitta tyst och stilla och får helt enkelt se vilket håll allting går åt. Men jag hoppas ju så klart att det går åt mitt håll. Då ni, då blir jag nöjd, och då lovar jag att aldrig klaga eller gnälla igen. Snälla snälla, det är min tur nu.
Det skulle vara så underbart, så otroligt skönt, och sååå... jaa.. bara så rätt!
Och Marcus, vad skulle jag ta mig till utan dig?!

Den här veckan är min, ingenting kan gå emot mig. Den här veckan är jag vinnaren.

Dance fuckers, dance!

Gårdagen var underbar, var visserligen inte peppad alls. Men hmm 5 öl senare älskade jag livet igen. Förfest hos Jim, sedan snövägen ner till Holmis och Renee.
Ett ölspel, som innehöll tafsande på sig själv, en skadad Alex, och way too much beer.
Sedan Harrys, med en kö som va längre än längst. Och inne på Harrys, damn! Jag började min "turne" på toaletten, då jag får kommentaren - Men, är inte det där Alexandra? Jag vinkade, och dessa tjejer pladdrade på, long time no see om jag säger så. Jag och Terése trängdes inne i vårat bås, ut, och där fanns det fler människor som surrade på. Sedan baren, där dyker Marika upp. Skit kul att vi äntligen lyckas träffas ute, hon stod med en kille, hmm tror att han hette Johan, och denna kille mötte vi i kön, han trängde sig före, och jag gillade det inte, och några andra framför oss såg till att han hamnade bakom mig. Me like.
Sedan träffade jag på random folks, hörde bara -Aleeeeeeeeeeeex. typ femtioelva gånger, men det va kul. Almost famous ;)
Hahaha, och Mr R, damn boy. Insatta förstår.
Det blev 2 snabba 6:or också, sedan så var jag ganska väck.
Så jag, Terése, Tord, och Robert stack till max, och jaa, mozarella sticks is the shit.
Jag hade sån sjuk huvudvärk, blir helt förstörd  i skallen när jag inte har druckit kaffe på länge, och samtidigt kom baksmällan smygandes. Ja, jag är inte som andra, jag blir alltid halv bakis på krogen, och dagen efter är det ännu värre. Mitt huvud sprängs vilken sekund som helst, och jag skulle behöva jobba lite. Visserligen kan jag göra det imorgon, this is my free day. Yeej.
På återseende!

Det är många ögon som jag inte kan möta just nu. Dom ser hur det verkligen ligger, saker som jag försöker förneka, glömma och förstöra. Men dom ser, och dom berättar. Det sårar och förstör mig, men samtidigt så är det så jävla befriande, att dom förstår, och att dom vill hjälpa, på riktigt. Dom är guld värda. Men sedan finns det dom som vill ha pluspoäng, guldstjärnor och name it. Men inte i min värld. Jag hatar mer än vad jag älskar. Jag vet på en gång vad jag har att göra med. Men jag är alltid lika naiv, jag vill tror det bästa om alla. Och det är tyvärr såna människor som förstör mig, men jag är den sista som kan säga ifrån, jag flyter bara med. Och försöker se en utväg, ett ljus och ett litet litet hopp.
Men jag börjar bli less, men när jag väl säger ifrån så är det ingen som lyssnar, det är ingen som förstår. Så varför går jag på samma nit, om och om igen?
Jag är nog inte så smart ändå, så det bli mitt fel i vilket fall som helst.
Jag har misslyckats som människa.
Och dom älskade, underbara människorna som jag har runt omkring mig, varför i hela helvetet står ni ut med mig?
Jag vet att jag har varit jävligt sur,bitter och less dom senaste månaderna, men ändå står ni bredvid mig, och peppar mig. Varför?
Jag kommer bara att dra ner er i skiten, och det förtjänar ni inte. Ni förtjänar lycka, glädje och ett underbart liv. Varför slösa er dyrbara tid på mig, som har slutat leva?
Som bara går omkring i ett skal, med själen långt härifrån.
Jag vet att ni är underbara, och otroligt fina människor, men jag förtjänar det inte. Det glädjer mig att ni vill finnas här för mig, och skulle ni försvinna, som kommer jag sakna er. Men jag vill inte vara ego, och förstöra era liv, med mina bekymmer..
På ett ögonblick ändras allt, och jag har tyvärr ingen kontroll på det. 
Jag måste fly, fly från mig själv.


 I understand it now, this is who i am. This is my life, and i cant change it. But i can run, and im gonna do it. I dont have a choice. Im gonna be free.

Jag har varit off, eller jag är fortfarande off. Jag är helt slut, har börjar ge upp hoppet om att saker och ting ska lösa sig. Men det kan man ju inte säga förens livet är över, och då kommer jag inte att kunna säga det. Så skitsamma.
Someday, someday.
Jag ska nog inte försöka lösa saker och ting heller. Jag ska nog bara stänga av, dissa, skita i saker. Det är min nya plan.
Och Sheena hade drömt en skum dröm om mig härom natten, och jag är banne mig på väg att göra det du drömde. Är så less på mitt så kallade hår. Åhh, ge mig en peruk.

"May an angel bring me home."

Och jag är less på härmisar, falska och osäkra människor. Helvete, skaffa ett eget liv, och låt mig vara i fred. Detta gäller mitt sätt att vara, mina uttryck, mina ord, mina känslor. Ni är bara falska, och inte värda ett skit. Ha! Jag är inte korkad, och jag börjar bli satans less på det också.

Okej! Vem vill leda kampanjen, Alex mot dokusåpa världen? Jag och några till, både tror och vet att jag skulle göra Sverige lite gladare och galnare. HAHAHA. Jag är så sjukt fyndig när jag vill.. visserligen så blir det mesta jag gör kaos, så där har vi nog förklaringen, så hiva hit en kamera och jag är med! Det skulle bli sanslöst roligt och galet! Precis som jag med andra ord.
Jag fick ju Maerit att vika sig av skratt under middagen, hon sa att hon åt middag med Papiraol. Haha, det förklarar saken va?
Och en pommes bit i ögat gör ju saken ännu roligare, i alla fall för henne, men för mig gjorde det mest ont.
Och på tal om ingenting, jag ska bli skåning, bryter ju på skånska numera, det blir så mycket roligare, och jag driver folk till vansinne. Mohahahahahahaha.

Ett litet kort samtal, gjorde så att det känns lite bättre.. men när det var "över" känner jag hur tungt och jobbigt det verkligen är. Jag försöker glömma, gå vidare, jag försöker verkligen att vara stark. Iskall, så där som jag oftast är, men fan, det går inte. Like i have a choice.

Men nog om ledsamheten/tankar eller vad vi nu ska kalla det. Jag har lekt kock igen, alla fingrar är hela och "fina" Tror att det va tack vare Volbeat faktiskt. Ska ju ha mys middag med Maerit ikväll, himla trevligt, jag hoppas att hon är hungrig, lagade lite för mycket mat tror jag. Men jag tror att det kommer smaka gott, för det luktar sådär härligt underbart, kom hit kvinna!
Imorgon blir det nog middag med Marcus, och bio. Min film har äntligen premiär. Oh me like alot, så Marcus fick "offra" sig lite. Hihi.
För att förvirra mig själv lite till, så måste jag ta ett beslut snart, a big one.. antar att det blir långa nätter fram tills att jag tar det där beslutet. Som sagt, fucked up.

Jag är inte den tjej som jag tror att jag är.. Inte om man ska tro folk runt om mig, så numera är jag grym,bitchig,störd och rutten. Men jag gillar mig själv i alla fall.