If you love something, let it go.
If it comes back to you, it's yours,
if it doesn't, it never was meant to be..





Jag var lite arg i förra inlägget, eller det är jag fortfarande.
Men jag måste ändå upptadera det som händer i mitt liv.
Och tråkigt nog så är det mest tråkiga saker som händer.
Men mitt företag rullar på i alla fall, vilket är otroligt skönt.
Har dock lite oro för framtiden, eftersom min axel har lagt av totalt nu.
Kunderna kollar lite konstigt på mig när höger armen skakar värre än en som har parkinsons.
Tänkte först att det kanske inte va så farligt, att det va "stress relaterat". Men när jag tappade känseln, började jag bli orolig. Så jag får ta mig ett besök till sjukhuset (stället som jag hatar mest), och där lär jag nog få någon slags dödsdom.

Och detta är sjukt, jag är inte troende på något sätt, men ändå så har jag bett till guden jag inte tror på varje minut.
Och aldrig förr har jag gråtit så mycket som nu. Av rädsla och saknad.
Så jag ber er, skänk en tanke till min bejb, gärna en bön också. Så jag inte förlorar ännu en person som jag älskar. Han förtjänar att få leva ut sina drömmar. Och får jag möjligheten, så byter jag plats med han, jag offrar allt jag kan för att han ska bli frisk igen.

 
Never alone, always alone.

Kämpa.
Ge inte upp.
Du kommer klara det
Vi kommer klara det.

Im crying for you.

Jag behöver sömn. 1-2 timmar per i natt i över 2 veckor är väl inte sådär hälsosamt.
Som mr X sa innan han åkte hem - Du måste få ro, du måste vila.
Men som jag sa till, jag kan bara få ro den dag då jag dör.
Och då sa han nog det finaste någon har sagt till mig på länge.
- Den dagen du dör, kommer till och med djävulen att gråta,
vad skulle vi göra utan dig?
Och jag ska se till att du får ro, utan att du ska behöva dö.
Han är fin han, mr X alltså.
Och jag har löst gåtan nu.
Nu gäller det bara att hinna fram i tid.

Även om jag försöker finnas vid din sida, så orkar jag inte hur mycket som helst.

Det är antingen ditt, eller mitt liv jag måste offra.

..allt går i tusen bitar.. och jag går under mer och mer för varje minut.

Ge mig en hjälpande hand, eller skona mig.

Det finns inga ord längre. Har blivit sårad,krossad och sviken så många gånger nu. Jag har till och med tappat räkningen.
Jag vet inte vad jag gör för fel, jag kanske är för naiv och blåögd helt enkelt. Men hur många gånger ska man behöva kämpa sig fram i motvind?
När jag ska få sova riktigt, utan att behöva gråta syndafloder?
Dom senaste veckorna har mitt liv gått från kaos, till total katastrof. Mitt liv rasar ihop, och jag kan inte göra något åt saken. Jag kan bara stå vid sidan om, och se hur människorna runt om mig försvinner, och hur jag sakta försvinner själv.
Och det jag inte förstår, är hur det kunde bli så galet. Jag hade verkligen allt. Och nu är jag ensam, på en mörk väg utan slut.
Bejb, jag älskar dig, det gör jag verkligen. Men du har sårat mig mer än någon annan. Jag trodde att det var du och jag. Jag vet att allt bra måste ta slut någongång. Men varför nu, när jag behöver dig som mest?
Jag kommer sakna dig, ditt skratt, dina ögon.. och hur underbar du är. Du har allt som en människa behöver, glöm aldrig det.
Vem kommer finnas vid min sida nu? När jag inte kan sova, när jag tappar orken helt och hållet? Vad kan jag kämpa för? Jag vet att jag aldrig kommer att få bli lycklig igen, och att jag kommer dö ensam och bitter.
Men en sak är jag säker på nu i alla fall. Det finns ingen Gud. Om han hade funnits, då hade inte gett all skit till en och samma människa, det finns många där ute, som skulle behöva få kämpa lite mer för saker och ting.
Fuck this life.